Många emigrerar med dessa förväntningar, bara för att konfronteras med verkligheten när de kommer fram. Under coronakrisen flyttade många människor till Sverige för att slippa coronavirusåtgärderna i andra länder och känna sig fria igen. Under den här tiden föredrog Sverige rekommendationer framför regleringar. Många blev besvikna när idén om frihet stötte på problem och tillvägagångssättet kanske inte riktigt var den perfekta modellen under covid. Det så kallade ”Bullerby-syndromet”, som 2007 fick sitt namn av Berthold Franke, dåvarande chef för Goethe-Institutet i Stockholm, beskriver just detta fenomen och står för en idealiserad bild av Sverige. Begreppet går tillbaka på Astrid Lindgrens barnboksserie ”Vi barn från Bullerby”. Lindgrens litterära värld, med dess orörda natur och vänliga grannskap, definierar den romantiserade bild som många tyskar har av Sverige.

Idylliska Inga Lindström-filmerna har sänts sedan 2004 och har bidragit till att forma den perfekta bilden av Sverige i Tyskland. Inga Lindström är pseudonym för en – naturligtvis – tysk författare. Problem som den ökande gängkriminaliteten och det därmed sammanhängande våldet i Stockholms, Malmös och Göteborgs förorter tas inte upp av karaktärerna. Med ett fint ”Hej!” och en romantisk kärleksaffär finns det inget utrymme för mörkare teman.

Men det är inte bara sedan Lindgren och Lindström som tyskarna har fascinerats av sin nordiska granne: tidigt i den tyska litteraturen hänvisar E.T.A. Hoffmann till den underjordiska miljön i den lilla svenska staden i sin berättelse ”Gruvorna i Falun” från 1819. Under berättelsens gång lockas huvudpersonen alltmer ner i gruvorna av ett magiskt väsen. Johann Peter Hebels berättelse ”Oväntad återförening” utspelar sig också i och omkring gruvan. Kurt Tucholsky lät sin berättelse ”Schloss Gripsholm – Eine Sommergeschichte” (1931) utspela sig på en plats i Sverige som fängslar med sin orörda och idylliska natur. När den politiska situationen i Tyskland blev alltmer spänd och Tucholsky kände sig begränsad som konstnär, emigrerade han själv till Sverige 1929.

Berthold Frankes term Bullerby-syndromet beskriver därför på ett träffande sätt tyskarnas (romantiserade) kärlek till Sverige. I februari 2008 utsågs begreppet till och med till ”Månadens nyord” av Språkrådet. Enligt Franke är Tyskland det land där Astrid Lindgrens böcker är mest populära, vid sidan av Sverige. ”Barnen i Bullerby” sammanfattar tyskarnas bild av Sverige mycket väl: Vackra små hus i ett idylliskt naturlandskap. Bullerby-syndromet har i grunden mer med Tyskland än med Sverige att göra. Sverige fungerar som en längtan efter en oskyldig värld.

Bullerbü-syndromet visar hur romantiserade idéer kan krocka med verkligheten. Den svenska verkligheten erbjuder dock många anledningar att emigrera, såsom en uttalad miljömedvetenhet, hög livskvalitet och närhet till naturen. Man får dock inte glömma att varje land har sina utmaningar och därför bör man ha realistiska förväntningar när man bestämmer sig för att emigrera. Trots allt är Bullerby-syndromet inte en fara. Att behålla ideal och drömmar kan vara en bra sak. Det blir bara svårt när man är missnöjd med allt och tror att man nu emigrerar till Sverige för att allt ändå är bättre där och landet är som en ”stor Bullerbü”, som Berthold Franke beskriver det.

Skrivet av Sarah Fegraeus