Professor Shirin Ahlbäck Öberg, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet. Hennes forskningsområden är offentlig förvaltning och representationsforskning.

I Tyskland finns det vissa farhågor om konsulters inflytande på politiska beslut. Regeringen spenderar miljoner på konsultavtal, vilket också påverkar lagstiftningen. Finns det en liknande diskussion om ”rådgivarnas makt” i Sverige?

Jag ser ingen uttrycklig oro för konsulter i den allmänna debatten. Som statsvetare kan jag dock säga att problemet tenderar att vara detsamma här. Lite forskning har hittills gjorts i det svenska sammanhanget, så det är svårt att säga hur stort problemet är. Men svenska myndigheters användning av konsulter har ökat avsevärt. Detta gäller också för policyrådgivare.

Sett tvärtom: Pandemin har visat att nära samarbete mellan politiker och (vetenskapliga) rådgivare kan leda till snabba åtgärder. Har svensk politik lyssnat för mycket på myndigheterna och för lite på rådgivarna? 

Åsikterna skiljer sig åt kring huruvida regeringen lyssnade för nära på sina kunniga myndigheter. Generellt kan man säga att den svenska förvaltningsmodellen bygger på idén om kunskapsbaserad politik, vilket passar bra med den rationella synen på politik som den svenska välfärdsstaten bygger på. Det är dock viktigt att förstå att regeringen inte på något sätt är bunden av råd från sina specialiserade organ, men att det yttersta ansvaret för vad som gör eller inte görs alltid ligger hos regeringen. I Sverige har en diskussion uppstått om regeringen borde ha tagit hänsyn till andra experter utanför Folkhälsomyndigheten. Denna diskussion handlade dock om förhållandet till andra vetenskapliga experter, inte så mycket till rådgivare. En annan övervägning: Denna starka tradition av idéer om kunskapsbaserad politik innebär att de politiskt ansvariga alltid måste nås med den bästa kunskapen inom alla områden, särskilt i krisperioder. Detta var uppenbarligen inte fallet med tanke på den otillräckliga vården av äldre inför pandemin. Kunskapen om äldreomsorgen erhölls varken av regeringen eller av den behöriga myndigheten, Folkhälsomyndigheten. Det är dessa diskussioner som har dykt upp i den svenska debatten snarare än frågan om rådgivare borde ha anlitats.

Tror du att Sveriges korporatistiska struktur ibland hindrar snabb politisk handling?

Ja, för förhandlingar med olika intressen tar tid. Men enligt min mening har detta inte varit problemet under coronakrisen. Tvärtom har debatten visat att fackföreningar som t.ex. sköter om vårdpersonal ville ha snabbare och tydligare beslut (till exempel om skyddsutrustning). Min preliminära bedömning är att beslut som fattades för långsamt under krisen berodde på regeringen eller de specialorgan som de litade på.

Läs hela artikeln på tyska ur SCHWEDEN aktuell här