Tillbaka

// ÅTERFÖRENINGSÅRTIONDET: EN KAMMARE FÖR HELA TYSKLAND

Under nittiotalet stod inget mindre än nyorganisationen av världen på agendan. Det sista årtiondet innan millennieskiftet förde med sig många förändringar, bland annat murens fall och slutet av kalla kriget. Ungdomarna dansade till Macarena, pojkband, Spice Girls eller på Love Parade iklädda Doc Martens, magtröjor och platåskor. På bioduken sjönk Titanic, i hemmen flimrade Baywatch på TV-apparaterna. Tusentals människor spelade Snake i sina nya Nokiamobiler, eller höll sina Tamagotchis vid liv. I Sverige etablerade sig tacos som självklar fredagsmiddag och Tyskland hejade på sitt fotbollslag till vinst i fotbolls-VM. Början av internetåldern och Sveriges inträde i EU förändrade förutsättningarna för den bilaterala handeln avsevärt – och Kammaren reagerade med ny strategi. Den första årsstämman efter den tyska återföreningen hölls 1990 i Berlin och beslutade – ”under bifallsrop” enligt protokollet – att stryka tillägget ”inklusive Västberlin” i Kammarens stadgar. Den Svenska Handelskammaren var nu en intresseorganisation för alla svenska dotterbolag i hela Tyskland.

Men föreningen tappade medlemmar. Det diskuterades ivrigt hur man skulle kunna värva nya medlemmar till nätverket. 1993 konstaterade man att det fanns en viss ”evenemangströtthet”, varpå lösningar som mer kända talare och föredrag på engelska diskuterades. Ett nytt serviceutbud från Kammarens sida eller en ”nybörjarbok för nykomlingar i Tyskland” skulle locka medlemmar. Under mitten av nittiotalet utarbetade en ”förnyelsegrupp” förslag och bedömde att Kammaren inte brydde sig tillräckligt om sin image.

1995 blev ett år med många förändringar för föreningen. Förutom att Sverige gick med i EU, vilket underlättade handeln avsevärt, så gick vd:n Fred von Tobiesen i pension efter 20 år och även den mångåriga presidenten Ingemar Kallenbach lämnade sin post. SEB-chefen Lars Thörnquist tog över presidentskapet och efter förhandlingar som beskrevs som ”mycket trevliga och okomplicerade” anställdes Göran Svensson som ny vd. Under honom omorganiserades Kammarens medlemsstruktur, delvis för att stärka integrationen även av små företag. Dessutom satte styrelsen upp målet att få controllers, försäljningschefer och personalchefer intresserade av Kammarens arbete. Man ville inte vara en ren ”vd-klubb”. Den federala strukturen i det återförenade Tyskland avspeglades i de nya regiongrupperna som bildades 1997. Regiongrupperna i Düsseldorf, Hamburg, Frankfurt, Berlin, Stuttgart och München skulle bestå av två till fyra personer, varav minst en var styrelsemedlem. För att stärka den regionala närvaron i de nya östtyska delstaterna så arbetade Kammaren tillsammans med den svenska industri-och handelsklubben i Berlin-Brandenburg (”Schwedischer Industrie- und Handelsclub zu Berlin-Brandenburg”), och 1997 gick hela klubben in i Kammaren. Förändringen uppvisade goda effekter, och kort därefter uppnådde man det länge eftersträvade målet att få 400 medlemmar.

Nytt samarbete med Exportrådet
Att samarbeta med Exportrådet var ett omdiskuterat tema på sjuttiotalet, och på nittiotalet kom det upp på styrelsens agenda än en gång. ”Samverkan mellan stat och näringsliv verkar bli aktuellt igen” hette det, men den här gången skulle det leda till ett mer produktivt resultat. 1992 beslutade Exportrådet att stänga alla regionala kontor, även huvudkontoret i Düsseldorf, och att förlägga all aktivitet till Berlin. Bara kontoret i Stuttgart blev kvar. Efter förhandlingar mellan Kammaren och Exportrådsombudet Hans Jannö undertecknade båda parter ett avtal, i vilket framgick att Kammaren tar över Exportrådets samtliga uppgifter. Jannö valdes in i Kammarens styrelse och en ny era av gott samarbete tog sin början.

Handelskammarens kontor flyttade till Berliner Allee i Düsseldorf i slutet av 1991, eftersom det var där som Exportrådet residerade. De årliga merkostnaderna på 13 000 deutsche Mark ledde visserligen till diskussioner inom styrelsen, men mervärdet av de synergier man fick genom närheten till Exportrådet vägde tyngre. Exportrådet lämnade dock Berliner Allee redan 1993, och även Sveriges Ambassad i Bonn flyttade till Berlin 1999. Beslutsfattarna inom Kammaren funderade mycket på hur Sverige formellt skulle representeras i Västtyskland. Skulle man öppna ett konsulat som förenade funktionen av Kammarens vd och en konsul? Man röstade emot beblandningen av diplomati och näringsliv och konciperade istället Sverigecentret (”Schweden-Center”), som 1998 öppnade på Berliner Allee och erbjöd kontorsrum för svenska dotterbolag.

Kammaren går online
Den stigande utvecklingen av informationsteknologi slog även ned i Kammarens arbete. Vd:n Göran Svensson förklarade att 80 svenska företag i Tyskland arbetade inom IT-branschen, ett tillstånd som krävde en brådskande anpassning av Kammarens tjänster utefter denna nya bransch. Styrelsemedlemmen Alexander Foerster föreslog ett införande av en egen hemsida på internet, vilket förverkligades 1999. ”Utvecklingen av informationsteknologin genom hemsidan är så rasant att den även kommer påverka både årsboken och Kammartidningen”, trodde Svensson. Det var ”ej att utesluta att mycket information istället måste stå till förfogande via internet”. Han skulle komma att ha rätt till en viss del: medan årsboken bara skulle komma att tryckas i tio år till, så håller sig Kammartidningen Schweden AKTUELL än idag.

90-talets händelser
1990    Tyskland vinner världsmästerskapet i fotboll i Italien för tredje gången.
1990    Tyskland återförenas.
1991    Det populära TV-spelet Super Nintendo ges ut.
1991    Den sista trabanten rullar ut från fabriken i Zwickau, Sachsen.
1992    Bill Clinton utses till USA:s 42:e president.
1993    Adobe Systems lanserar mjukvaran Adobe Acrobat och PDF-formatet.
1993    Maastrichtfördraget träder i kraft och EG blir EU.
1994    Estoniafärjan sjunker på sin resa från Tallinn till Stockholm. 852 människor mister livet.
1994    Sverige når tredje platsen i fotbolls-VM i USA, och den svenska VM-låten ”När vi gräver guld i USA” räknas sedan dess till en av Sveriges populäraste hejalåtar.
1995    Sverige går med i EU och blir därmed den 14:e medlemsstaten.
1997    Prinsessan Diana av Wales omkommer i en tragisk trafikolycka.
1999    Günter Grass vinner Nobelpriset i litteratur.