Tillbaka

// DOKTORN I TELEFONEN

// Förebyggande. Diagnos. Behandling. Övervakning. Förvaltning. Inom vården kommer informations-och kommunikationsteknologier till insats i nästan alla områden. Även detta livsområde digitaliseras i en ökande hastighet. En gigantisk marknad, där väldigt mycket pengar står på spel. En bransch som berör användaren så existensiellt som ingen annan bransch: Det handlar om våra personuppgifter, om vår hälsa och om vårt liv.


Kommer vi i även i framtiden att gå till en doktor, eller kommer tekniska diagnosmöjligheter baserat på big data att ordinera ett mycket säkrare behandlingskoncept? Kommer robotar att operera oss? Vad händer med självbestämmelserätten över de egna person-och hälsouppgifterna? Kan e-hälsa hjälpa till att besegra envisa sjukdomar?

Det handlar om utvecklingar som innebär storartade möjligheter, men som också väcker allvarliga etiska frågor. Redan 2015 beslutade den tyska riksdagen om en e-hälsolag, som reglerar införandet av e-hälsoteknologier i den tyska lagstiftningen. I Tyskland insåg man betydelsen av detta tema för länge sedan, men som så ofta rör sig den tyska admistrationen långsammare än den något mindre grannen Sverige, vars regering har en vision om att bli världsledande vad gäller de möjligheter som e-hälsa för med sig. I Sverige är förutsättningarna för att få en viss pionjärsstatus onekligen bra. Den svenska befolkningen ser generellt positivt på digitaliseringen och har ett starkt förtroende gentemot digitala innovationer. Information förvaltas av centraliserade myndigheter och register och är tillgängliga för alla. Medborgarna har ett öppet, stundvis för obekymrat, förhållande till användningen av sina personuppgifter. En stor och pulserande start-up-värld kommer relativt enkelt åt ny forskning, startkapital och eventuella samarbetspartners. Dessutom är vårdsystemet offentligt och förvaltas av en statlig myndighet. Detta ger alltså goda förutsättningar för utveckling av affärsmodeller inom e-hälsa och för framtida expansioner till utlandet. Det sistnämnda är nästan ett måste, eftersom den egna marknaden är så liten. I jämförelse är både den tyska marknaden och den medföljande potentialen gigantiska.

För att man inom några år ska kunna nå målet att bli världsledande inom e-hälsa grundades den svenska eHälsomyndigheten år 2014. Det finns liknande institutioner i flera andra länder, men inte i Tyskland. Denna myndighet koordinerar regeringens åtgärder och erbjuder en rad olika tjänster och produkter – både för medborgarna och för branschen. Exempelvis skrivs drygt 99 % av alla recept ut digitalt. Läkaren skriver i patientens vårdjournal som även apoteken kan läsa och som i sin tur kan lämna ut medicinen. Inom snar framtid, fr.o.m. juni 2020, ska en patients samtliga receptbiografi lagras i den centrala databasen ”läkemedelslistan”. Det ska skapa en överblick för läkare, vårdare, apotek och patienten själv över vilka läkemedel som ordinerats och vilka patienten har hämtat ut. Listan ska skapa högre säkerhet för patienten och ska förhindra risken för läkemedelsmissbruk. Och i en elektronisk patientjournal lagras uppgifter om tidigare sjukdomsbakgrund, diagnoser, labbvärden, läkares utlåtanden, ordinationer och mycket mer.

I Tyskland äger patienten sina uppgifter
Känner du dig lite störd av detta? Då har du nog följande diagnos: du är en uppgiftsneurotisk tysk som saknar svenskarnas grundförtroende för att dina personuppgifter behandlas enligt dina värderingar. I Tyskland ska samtliga uppgifter i de elektroniska patientjournalerna (ePA) stanna hos patienten. Den planerade databasen ska lagra den sjukförsäkrades sjukdomshistoria, behandlingsinformation, mediciner, allergier och övriga hälsodata både sektors-och fallövergripande. Den sträcker sig alltså längre än vad receptbiografin gör. De tyska sjukförsäkringskassorna blev nyligen skyldiga att fr.o.m. den 1:a januari 2021 kunna erbjuda sina kunder elektroniska patientjournaler. Där kommer patienterna också kunna lagra egna uppgifter, samt att de kommer ha åtkomst till sin journal även utanför läkarmottagingen. Därmed kommer man uppnå målet att patienten blir betydligt bättre informerad om diagnos och terapi, och att hen kan inkluderas i beslutsfattandet om sin egen hälsa.

Läkare, tandläkare, apotek och vårdinrättningar kan vid behov alltid och utan tidsförlust ta del av uppgifterna – men bara sålänge det godkäns av patienten, som har självbestämmanderätt över sin journal. Beroende på modell kan uppgifterna lagras centralt eller lokalt. Datatillgången sker över det elektroniska sjukförsäkringskortet, som ju redan har införts för alla försäkringspatienter men som just nu bara innehåller försäkringsinformation. Egna digitala transferkanaler kommer att byggas upp för vårdväsendet och utbytet av medicinsk information och kommer med sina tjänster och komponenter att kallas för ”telematikinfrastruktur”. Endast berättigade och tillåtna användare inom vårdväsendet kommer ha åtkomst till systemet.

Digitala vårdsamtal är fortfarande i pionjärsstadiet
Får redan alla svenskar sina diagnoser via en app? Även i Norden står de telematiska erbjudandena fortfarande i startskottet. Även om läkare på en del orter redan får basera diagnoser endast på telemedicinska tjänster, så finns det ännu ingen nationell, enhetlig ram. För det mesta praktiseras telemedicin mellan läkare som vill diskutera diagnoser eller röntgenbilder. Just nu utarbetas riktlinjer för när en onlinekonsultation kan vara meningsfull och när den bör undvikas. Utöver detta installeras nya IT-system i ett flertal kommuner. Via webbsidan 1177.se kan svenskar ta del av en stor mängd vårdinformation samt ta reda på var i hemkommunen de kan få den hjälp de behöver. På webbsidan kan man också logga in sig och få tillgång till sin egen elektroniska vårdjournal.

Sverige har ett tydligt försprång gentemot Tyskland vad gäller digital hälsa. Båda länder har klara strategier och kommer att driva förändringen framåt, en förändring som i framtiden otvivelaktigt kommer finnas i alla patienters vardag och där svenska företag kan komma att spela en nyckelroll: företaget KRY uppvisar starka tillväxtsiffror i den konkreta telemedicinen, och etablerar sig nu även i Tyskland (se intervjun i Schweden Aktuell). Något som kvarstår som ett sensibelt tema är dock datasäkerheten. Om svenska läkare och vårdpersonal generellt har tillgång till patienternas elektroniska hälsojournaler, så kommer det i Tyskland endast vara möjligt om patienten godkänner det. Hur det än kommer att se ut i detalj: även om våra kroppar förhoppningsvis fortsätter vara analoga länge till, så kommer vården och behandlingsmetoderna att fortsätta digitaliseras i en rasande fart.