Tillbaka

// Kammarhistoria: The Swinging Sixties

I kammarens arkiv lagras hyllvis av dokument och foton som vittnar om en levande historia från Tyskland och Sverige. Svenska Handelskammarens jubileumsår bjuder på en tidsresa genom de årtionden som har präglat kammaren och världen.

1960 -1969
Det första årtiondet som svenska handelskammaren upplevde var fullt av stora händelser: Woodstockfestivalen, månlandningen, kubakrisen. Krigsminnena hade börjat blekna och nya förändringar började ta plats. De tyska kansler hette Adenauer, Erhard, Kiesinger och Brandt, på radion spelades ”Blowin´ in the wind”, de unga kvinnorna bar minikjol och i lägenheterna lyste lavalampor. Medborgarrätts- och studentrörelser ställde krav på politikerna medan modellen Twiggy stod för modet.

I denna atmosfär tog svenska handelskammarens arbete fart. Den första årsstämman hölls i Stockholm 1960. De flesta medlemmarna, som på den här tiden betalade 250 deutsche Markför sin plats i kammaren, hade sina säten i Sverige. Årsstämmans protokoll visar kontinuiteten i kammaren: flera punkter än idag återkommer på årsstämmorna. Men en stor skillnad är direkt uppenbart: Då var inga kvinnor närvarande, listan på det bibeltunna pappret med representanter bestod uteslutande av män.

Efter att muren byggdes 1961 var den östra delen av Tyskland isolerad. Detta gjorde att den västra blev fokus för kammaren. Men det gällde att täcka hela västra Tyskland: ”Man borde inte koncentrera sig så mycket på region Düsseldorf”, menade en styrelsemedlem.

Maskindemonstrationer i skogen och pressresor
”Jag är säker på att inte bara de traditionella standardvarorna som järnmalm, ved och massa kan säljas i Tyskland”, förklarade generalkonsul Ragnar Dyberg, en av kammarens grundare. Kammaren arbetade för detta ändamål genom att producera marknadsföringsrapporter till intresserade företag, organisera pressresor för tyska journalister till svenska intuitioner, bjuda in intresserade till demonstrationer av svenska skogsmaskiner, och besöka flera mässor, bland annat Hannovermesse. Kammaren deltog även på så kallade ”Informationskonferenser” i Sverige. 1967 talade kammarens medarbetarna i Jönköpingom ämnensom: ”Hur arbetar man med en tysk representant?” och ”Är det dyrt att effektivt marknadsföra på den stora västtyska marknaden?”, frågeställningar som tydligen var mycket aktuella redan då för svenska exportföretag.

Att informera allmänheten, som redan i början av sextiotalet gick under namnet Public Relations, var ett viktigt inslag i kammarens arbete. 1963 berättade den dåvarande vdn för styrelsen att Sverige blivit omnämnd ”83 gånger i dagstidningar, fem gånger på radio och en gång på TV”.

Styrelsemötena på 60-talet hölls i maj och november. Precis som idag träffades styrelsen då i olika städer runt om i Tyskland, men på den tiden också i mindre storstäder: Bland annat ön Mainau har varit träffpunkt för styrelsen: Greven Lennart Bernadotte var en del av styrelsen och bjöd 1963 in sina kollegor till sitt slott.
Politiska händelser lämnade inte kammarens arbete opåverkat. Långt innan Sveriges anslutning till EU och rörelsefriheten så diskuterade styrelsen den ”tysk-svenska tvistefrågan” angående den tillfälliga vistelsen av tyska montörer i Sverige – och om kammaren skulle yttra sig om detta.

På den tiden var det tydligt att Kammarens var beroende av statliga tjänster: Den svenska staten gav på den här tiden kammaren 90.000 kronor per år i bidrag. Därefter var personalen mer omfattande än vad den är idag: Åtta anställda och sju praktikanter arbetade för föreningen. Som en föraning till den moderna kommunikationen, den om skulle komma under nästa årtionde, myntade den dåvarande telegramadressen: Schwedenkammer.

Av Helen Hoffmann